Henry Haddock får förtroendet som vd på ett stort företag i USA som tillverkar övervakningskameror och andra kommunikationsinstrument. Han tilldelas den speciella vd-sviten, privat chaufför och andra förmåner på företagets bekostnad. Man skulle kunna säga att han lever varje mans dröm. Men Henry dedikerar sitt liv åt jobbet till den grad att han fortfarande lever som ungkarl, trots att han nått medelåldern. Han har helt enkelt inte tid, trots några försök med ett par kvinnor genom åren.Trots att han lägger ned sitt liv på företaget, uppstår problem redan efter ett par månader. Han börjar känna sig iakttagen. Han får höra att en av företaget tidigare vd:ar har satt upp en kamera i konferensrummet som är kopplad till en monitor som han har i hemmet. Tydligen var denne man mycket folkskygg och arbetade ofta i hemmet, men vill ändå hänga med om vad som hände innanför företagets dörrar. Kameran ska vara nedmonterad för flera år sedan, enligt företagets andra medarbetar, men Henry tvivlar. Och här börjar kampen för en man som försöker behålla sitt förnuft.
Jag kom över David Elys roman ”Mr. Nicholas” av en slump. Hittade den kasserad för en femma på det lokala stadsbiblioteket. Det som fångade mig var Antony Burgess (”Naked Lunch”) kommentar angående boken på omslagets framsida; ”A considerable literary achivement… a fine book”. Egentligen inget mer.
Till en början ter sig berättelsen ganska uddlös och svartvit. Mr. Haddock, som han som oftast kallas i boken, sitter mest på sitt kontor och funderar över sitt nya jobb. Miljöbeskrivningarna befinner sig någon helt annanstans. Så det kändes till en början som att läsa en utbildningsbroschyr från någon teknisk högskola.
Men sedan kommer vändningen. Jag vet inte om det beror på att jag vänjer mig vid det traggliga språket, eller om – förhoppningsvis – boken faktiskt tar en liten vändning. Vem är egentligen den där Mr. Nicolas, mannen som haft en kamera i konferensrummet? Hur kommer det sig att Mr. Haddock mest vinkas bort när han ställer frågor om honom till sina medarbetare?
En bra bit in i boken börjar jag tänka på Brett Easton Ellis fantastiska ”American Psycho”. Även om skillnaden är stor mellan de både böckernas huvudkaraktärer, så är de både rika högt uppsatta män som verkar planerar sin undergång genom självdestruktivitet.
Henry Haddock blir nämligen mer och mer fixerad av denna kamera, och känslan av att vara iakttagen. Han gräver till slut ned sig till den grad att han tappar kontrollen över sig själv. Och här emellan finns också de heta blickarna från hans sekreterare Miss Prince, som inte gör saken lättare.
Trots att boken utkom redan 1974 och handlar om teknik, så känns den inte särskilt daterad. Just nu är den ju snarare högaktuell, med allt snack politikerna har om att övervaka telefonsamtal (eller inte). Och all annan övervakning som sker dagligen. ”Mr. Nicholas” ger en faktiskt en del tankar om det, och det är rätt spännande. Annars är det en ganska fin psykologisk thriller i samma anda som ”1984”. Och det räcker gott och väl.
/Deann
